Ride to live, live to ride.
Tjo.
Blir lite konfundersam, kanske besviken? I don't know.
När man spenderar mer tid och tanke till sig själv, så växer man. Man behöver bara tänka på sig själv. (Inte ordagrant)
Men, när man sitter där med dina gigantiska tankar blir man medveten på ett helt annat sätt. Jag kom hit för att? Ja titta på tv 20h/ vecka. Eller för att serva en karl 60 h/ vecka. Nej fan heller. Jag kom hit för att leva!? Mitt liv får fan inte se ut så, aldrig mer! Så nu är det jag som gör mina val efter vad jag känner. Och vilka motgångar man går på så kan de nog inte vara svårare än de som har varit. Så alla som vill. Hej och välkommen till livet. Känns det lika bra för dig som mig ?
Oh yes!
Så att ransaka sig själv ibland och hitta till vad du vill göra är nog jävligt bra.
Nässjö har 7,5 månade att erbjuda mig det bästa av det...hmm...ja något iaf. Såklart mina vänner och familj får suga märgen av mig=)
Vill inte ångra 1 minut av mitt liv igen.
Så idag lever jag, för imorgon kan jag fan vara död.
Poker, Whiskey & Eric Clapton.
Tur att man har världens bästa vänner! Hur skulle man annars kunna leva? Vill iaf tacka er, för allt ert stöd, samt en framtid tillsammans. LONDON CALLING BABY! Ajja tillbaks till våran ultra flummiga dikt Nr 2.
Jag sprang genom skogen, aldrig förr hade jag denna fasa. Djurens konung, den största älg jag någonsin hade sett, tuggade fragma framför mig, och det enda jag kunde göra var att springa allt jag orkade. Men jag orkade inte alls långt. Jag är fet, ful och femtio! Men istället så fortsatte jag med...att som vanligt stretcha riktigt ordentligt. Duschade snabbt, drog på mig mina kläder som bestod av...Mitt nyfunna älgskinn, som jag fantastiskt nog lyckas sy om till trosor och BH. Mitt nästa steg var att gå ut på staden och lyckade fixa mig ett par riktigt snygga stövlar...Sen tog jag mig 8 öl och och hävde en Jäger. Söp mig så full jag bara kunde, lyssnade på P3 på radion och då hörde jag...En massa strunt. Långa låtar, korta låtar, mellanlånga låter och alldeles lagom låtar. Till slut blev jag otroligt uttråkad och slängde radion hårt i väggen! Jävla idioter, visste ju inte vad de talade om. Klart fan att jag blev bortförd av aliens när jag var ung. de hade gjort experiment på mig och jag visste inte hur jag någonsin skulle kunna överleva efter detta Men livsgnistan är det sista som överger mig! Finns det liv finns det hopp! jag skulle överleva! Jag skulle klara det. För att övervinna mina demonersteg jag rakt ut på gatan, och blundade. Men jag kände ändå att jag vågade, jag öppnade mina ögon och såg det skönaste gänget på Parkgården. NÅGONSIN! Ica, Anna & Daniel, och jag visste att allt skulle ordna sig till slut. Nu var allt ganska bra ändå. inget ljud, inget ljus, bara tystnad. Den där jävla radion. Skit samma. Nu är den död också. Frid i sinnet, frid på jorden. And all that crap, vem tror på det ändå? FRID!?
Hahaha...ingen religion skulle gå med på det. KRIG ÅT FOLKET!!
Poker, Whiskey & Pantera.
Iaf, efter ett tag så blev vi väldigt poetiska, så vi skrev en vacker historia. ( 1 flaska whiskey, 1 flaska malibu + samt en massa öl)
(Multum) Allting började när jag var 22 år. Jag gick längs gatan i det lilla samhället somm jag var uppvuxen i. Det var en solig vårdag som alla andra i april. Knopparna värkte och jag visste äntligen att jag var på väg. (Blomman) det var ett trängande behov av att tömma tarmen som jag kände. Jag hittade en trevlig liten buske där jag satte mig. Jag fortsatte till(Ica) Johannesburg, där jag fann 2 clowner som jag skrattade länge åt, efter det bytte jag om till min gröna borat-dräkt och sprang ett varv runt sjön. (Multum) Precis när ett starkt ljus sken i mitt öga och jag insåg att jag låg på marken. Någon hade stoppat en sjuttis i munnen på mig och tvingat mig ner på rygg.Tack och lov så såg jag ljuset från Konsum och lyckades fly. (Blomman) Men jag hade fortfarande de små lurviga blå figuerna efter mig. Stursk som jag är vände jag mig om och förberede mig på strid. Då upptäckte jag att jag var ensam. Alldeles ensam. Vart tog de vägen?
(Ica) DE GICK TILL SKOGS!
(Multum) Och jag bestämde mig att jag skulle skala kottar, och ge til de stackars försvarslösa ekorrarna. För vem skulle annars brys sig om de stackars försvarslösa ekorrarna. (Blomman) Stackars, stackars djur. Men visst förtjänar de stryk, rikligt med stryk. Alla förtjänar stryk.Jag förtjänar stryk, su förtjänar stryk, men framförallt så förtjänar de otäcka små djuren stryk.
Let it go.
Många frågar mig varför?
Mitt svar är, att jag måste, jag har alltid haft en dröm att åka till USA, jag kanske får åka nästan 350 mil för att hitta det jag söker. Jag vet inte vad jag söker, men något. Kanske behövs det, kanske är det redan bestämt. Vad som väntar mig så långt bort från den plats jag har varit på i nästan 22 år. Det är verkligen dags för mig att röra på mig.
Mitt beslut, kändes mer än självklart. Känsla inom mig skrek att jag hade hittat hem, till mig, min egna rytm.
Så jag skall lämna mitt gamla, trygga liv här i Sverige och åka dit jag kanske, hör hemma.
Har väl ofta kännt mig malplacerad. Sen när man har varit fast, så lägger man sina drömmar på hyllan, och hittar nya drömmar. Men detta beslut har jag ingen panik över, utan känner mig upprymd och säker.
Även att jag lämnar min fina lägenhet, säljer hojen i sommar, så är det värt allt. Så stark är min känsla.
Jag får vara fri. Behöver inte klamra fast mig vid materiella ting. De är inte viktiga längre. Viktigt är att jag följer mitt hjärta.
Och nu gör jag det. Äntligen.
Så vad som händer imorgon, vet inte jag. Och jag bryr mig inte längre om framtid, dåtid, nu lever jag. Och jag skall fortsätta med det.
Så mina underbara vänner och familj, tack, tack så in i norden för erat stöd. Och Pappa Björn, du är mer än vad du tror.
Vänd Tian.
Och Anna, du behöver inte bli orolig över bil på sjön, det blev inställt pga regn :P
Nu väntar jag på det stora samtalet, pirr i magen. Det var längesen. =)
Malmöööö :)
Biljetterna är beställda till Judas & Megadeath. Så åker dit en sväng i början av Mars och besöker mitt flummiga blod.
Innan jag lämnar Sverige. Har massa att fixa nu, även jobbiga saker, hojen, jobbet, lägenheten, men det löser sig alltid. Men som sagt tanken blev till min verklighet, handlade bara om att bestämma sig. Nice.
Nu kommer Mattahari, hörs nästa gång.
Tjo!
Think.
Vår värld är därför en återspegling av vårat sinne. Tolkningen visar oss hur vi ser världen från våra små ögon.
Så därför är min värld en illusion som jag har byggt upp i mitt inre, och allt kan bli möjligt, för det är jag som styr tankarna.
Och min inre värld, är min, mitt egna lilla jag med gigantiska tankar.
Så nu när jag har en tanke, så blir det ett val, som jag gör till en handling, sen förverkligar jag den och det är min sanning, och det har blivit min verklighet. Fantastiskt!
Så nu har jag beslutat från en tanke till en verklighet, jag åker!
Det är inte lätt innan beslutet, men när jag kan besluta mig så är absolut inget omöjligt.
Jag har bestämmt mig att återgå till min ursrungliga rytm, jag vill inte vara fast. Jag vill vara där mina tankar är.
Och snart är jag där.
Nu finns inga hinder längre, jag började leva med mig, i egen hög person :) Det du!
So long!
Pulkaåkning & korvgrillning.
Sov till halv tolv, tog lite kaffe och in i das dusch, sen kom min pungråtta förbi och vi käkade på Coco Thai. Sen hade vi ju planerat att vi skulle åka pulka, men vi hade ju ingen. Så vi traskade, eller jag småsprang efter Pungråttan hela vägen till Cheapy, och där så fann vi en presening :) Ingen pulka, men en gigantisk hal presening att åka på. Och självklart skulle ju Mattahari fylleslag vara med.
Hämtade upp mina muppar och så åkte vi och gjorde en massa galna handbromssladdar =) Höhöö...
Vi var fantastiska på att skrika, dock blev vi mycket blöta efter en massa åkande, så vi grillade lite köööv mä bröö. Sen drog vi hem.
Nu väntar jag på mupparna så blir det lite kortspel, och vem vet! Kanske ett glas med vin :P
Tjooo!!
Sjukt.
Enligt dem så borde man vara nån man inte är, för då passar du ännu mer in i de sjuka samhällsnormerna. Samhället påverkar oss mer än vad vi tror.
Tyvärr är samhället otroligt ytligt, vi dömmer, allt för ofta och allt för gärna. För att vi är rädda, osäkrar, kanske lite avundsjuka på de som bryter mot reglerna.
Antagligen bortnar det i dålig självkänsla. En ond spiral. Där brytpunkten måste komma snart.
Jag har empati med dagens ungdomar, fan vad det måste vara jobbigt. Jag är glad att jag ändå är så vuxen så jag slipper göra om högstadiumet igen :)
Jag hoppas iaf att det kan finnas de som växer inombords och kan se saker från andra perspektiv, och inte bara utgå från sig själv
