Till min PotatisAnna, Fylleslaget i alla ära.

Nu har ju dennadära kommit hem, men jag tycker inte så mycket om dennadära, för hon min murp, skall åka och lämna mig i 7 jävla månader. Men som sagt har vi vart vänner länge, tillräckligt länge för att skriva en bok om våra äventyr:) Jag kan ju dela med mig några av våra pinsamma upplevelser ihop.

DEL 1. Intro:

Kommer ihåg (eller knappt) att när vi var sådär 14-15 år, så hade vi en förkärlek till sprit, ren sprit med en gnutta av fanta. Aja, men vi tog oss till metropolen Anneberg, vet inte hur, eller varför, antagligen var det en fest som vi skulle göra entre på, och det gjorde vi säkert med :), folk satt tryckta mot väggen och såg allmänt häftiga ut, eller som en bunt med nötter som var fastkedjade vid stolen. Bara att välja. Spriten gick åt, lite väl fort, det kommer att märkas senare i berättelsen. Men redan som tonåringar, var vi hårdrockare ut i fingerspetsarna. Och låten Poison spelas, jaaa...vi hoppar av damp blandat med lite Aspberger. Dock vid halv tio, var fröknarna tvungna att vandra hem, sketfulla, jag hade näsblod, proslinsguden var nog med på ett hörn. Somnade i Annas kök, med en macka i handen. Irene, Annas mamma undrar vad det är för fel på mig. Det gör både jag och Anna med :) Kommer tyvärr inte ihåg mer, tror inte att Anna gör det heller :)
Sen Anna kommer jag nästan ihåg en skolavslutning, men bara nästan.

Yeah, to be continued.

Kommentarer
Postat av: Berit nr. 3

Asså, jag blir rent av tårögd. Det är så fruktansvärt vackert.

2009-03-31 @ 17:03:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0